Jag behöver en plats att ventilera tankar. En plats som inte är mitt eget huvud. Inte som någon nödvändigtvis läser. Bara ett blankt digitalt papper som låter mig uttrycka hur jag känner mig.
Jag hyser en kärlek för ord, och en kärlek för papper och penna. Ett sätt att skriva som i det närmaste är utdöd. Jag sörjer.
Jag är förvirrad. Ur högtalarna strömmar hög musik, sådan jag gillar, som nyligen upptäckts eller som underskattats. Coldplay. Varför har jag inte lyssnat på dem? Bon Jovi. Varför har jag inte tagit mig tiden att lyssna på fler av hans låtar. Låten "Live to win". Titeln på en bok som föll mig i smaken, gjorde mig motiverad att göra någonting av livet - men vad?
Live to win,
take it all
just keep fighting till you fall
De senaste åren har jag insett hur sårbart livet är. Hur snabbt det kan byta riktning. Hur ingen, eller åtminstone få, lever i en lycklig rosa bubbla under hela sitt liv. Live to win gör mig förvirrad, jag vill så mycket men vet inte vad. Därför växlar jag boken och låten som väcker frustration mot Coldplays lite lugnare toner och Bon Jovis mer aggressiva framtoning.
Få ut så mycket som möjligt av livet under den tiden man har på sig. Det är naivt, men samtidigt en trygghet att tänka "Det händer inte mig" - förr eller senare händer det, men då vill jag vara nöjd över mina val. Jag är inte missnöjd idag. Bara över den energi och nyfikenhet jag hyser som inte får chans att visa sig till sin rätt.
Jag behöver bara lite tid. Det löser sig.
Life is a great big canvas, and you should throw all the paint on it you can. ~Danny Kaye
Life is like a coin. You can spend it any way you wish, but you only spend it once. ~Lillian Dickson
Life is like a beautiful melody, only the lyrics are messed up. ~Author Unknown
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar