Filmen var mysig och charmig. Jag fattade tyckte för den överviktige (och något dumme) golden retrievern Dogge.
"Hej, vi har just träffats och jag ÄLSKAR dig. Kan du vara min husse, snälla bli min husse? Jag gillar dig såååå mycket. EKORRE!"
Retriever i ett nötskal. Jag behöver en labrador. Inte sant Elise?
Jag har skaffat mig ett par tofflor att förhindra fötterna från att bli vandrande isbitar i min kyliga lya. Äntligen efterliknar jag mina drömmars varelse; toffeldjuret. Så som jag har längtat och försökt likna denna encelliga organism på otaliga fotografier senaste året. Nu när jag har ett par tofflor i min ägo finns det inget som kan skilja mig från dessa charmerande....djur?
Silverfiskar. Ej att förglömma. Kanske borde jag sy upp en tajt dräkt i silver? Eller varför inte snurra in mig själv i silvertejp. Har hittat några rullar i verkstaden....
Hittade följande text ur ett skolarbete där jag jämförde graden av mikroorganismer i offentliga/ privata tangentbord;
Någon människa med talang borde uppfinna tangentbord som rengör sig själva – ev. med silverfiskar som kryper runt och äter upp smutsen. Det är miljövänligt också. Börjar de dö ut, är det bara att tillsätta en dammråtta och med ens är antalet silverfiskar stabiliserat igen. Liken efter de åldrade kan man skaka ur genom att slå tangentbordet mot balkongräcket. Rent teoretiskt borde det kunna fungera, med hänvisning till följande text hämtad från wikipedia;
”Silverfisken är allätare. Favoritfödan är saker som innehåller stärkelse; klister, bokbindningar, socker, hår, mjäll och kan ibland göra skada på äldre bokband, papper och stärkta tyger. Men även bomull, silke eller döda insekter duger som föda. Silverfisken kan till och med äta sitt eget ömsade skinn. Silverfisken kan svälta i flera månader utan att ta skada.”
I'm a genius.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar