Lycklig

Gott humör har åter igen spårat ur och blivit lyckligt hyperaktiv. Händer med jämna mellanrum och skapar alltid samma frustration när ingen är lika.... uppstressad.
Musiken är högre än vanligt. Falsksången likaså. Och Tanten? Hon håller avståndet, lägger sig och sover på sängen och knorrar klagande när jag stormar in i rummet.

Igår, och de senaste 5 åren har jag moloket gått omkring och klagat över julen. Inte själva förberedelserna, utan just själva dagarna; julafton, juldagen och så vidare. Köphysterin. En tremånads terror som slutar i... platt fall. Julen blir så uppblåst i media, butiker - till och med svenskens favoritämne, vädret, hamnar i skymundan.
Letade efter en t-shirt igår med texten "Fuck Christmas" på. Hittade ingen. Fann bara glada isbörnar som uttryckte motsatsen. Kom fram till att jag skulle ignorera det uppblåsta och förväntansfulla i år, skänka bort pengarna det skulle handlas klappar för till "läkare utan gränser" eller någon annan hjälpande organisation. Woka nudlar på julafton. Promenera under Kalle Anka.
...Så kommer det inte bli. Men någon gång blir det så. Jag är trött på traditionen och behöver några års time-out.
Trots ovanstående pyntade jag ändå idag. Bytte ut vita dukar mot röda. Satte fram ytterligare ljuskällor. Men mer jul än så blir det inte.

Sedan såg jag till att klippa lite i morbroderns buskar och växter igen. Misstänker lite smått att några buskar fick sätta livet till när jag klippte för mycket i somras... men fortsatte ändå idag igen. Halva hallonbusken försvann. Citronmelissen slets bort, med rötterna. Diverse andra gröna ting klipptes ned i hopp om att de kommer växa upp i vår igen.
Det stod någonting om trädgårdsmästare i mitt personlighetstest. Kanske en karriär att satsa på?

Sedan såg jag på Pride and Prejudice en stund. Två timmar snarare. Tiden gjorde sig påmind när käkarna började värka, och jag insåg att jag suttit med ett brett leende hela tiden. Underbara berättelse och underbara språk.

Har äntligen fått någorlunda ordning på gitarren igen. Den låter mindre ostämd i alla fall. Jag tänker inte ge upp den karriären. Inte ens efter något så förödmjukande som upprepat tragglande av melodin Små grodorna och en trasig sträng. Jag erkänner, jag stämde sönder gitarren.
Men inga ledsna miner. Tvärtom. Ena grannen är bortrest och slipper höra falsksången. Hoppas för den andra grannens skull att han har tv:n på hög nivå så han slipper höra.
Dagens låt; Bounce med Bon Jovi