Det är svårt att inte använda inte, men, men är också ett ord man inte får skriva.
Sitter och försöker skriva mitt nya förbättrade CV 2.0. Orden "men" och "inte" hör som sig bör inte hemma i en text som pekar på alla perfekta delar av sig själv. Ord förknippade med negativitet. Trots det visar sig det vara sig svårt att skriva att inte använda, just det, inte.
Igår följde jag med systern ut på ridtur. Har inte ridit ordentligt senaste fyra åren, bortsett från korta stunder. Inga större rädslor att tampas med, men visst - man tappar balans och styrsel med tiden. Hade kanske önskat mig någon lite mindre fyrbening, men det fick bli Mister Big. En häst där namnet sade allt. Manken var högre än mig, och hela hästen var dinosaurielik. Hovar stora som assietter. Trots ett yttre som hade kunnat liknas vid en långhals var han underbar att både göra i ordning och att rida på (där både trav och galopp innebar långa luftturer). När andra hästar tjuvknycker lite blad vid sidan om vägen, sträckte han bara lite på nacken och tog lite granris istället. Helt underbart att komma ut en timme i lugn och ro! Fick till och med gå upp längs med en bäck så vattnet slog kring oss. Jag behöver en häst. Punkt.
Idag känner jag mig som en pingvin. Stel. I några minuter i alla fall, sedan hittar jag tillbaka till ett mindre ryckigt rörelsemönster. Kanske är nu om någon gång jag borde träna lite robotdans? Med lite tur låter lederna lite metalliskt när jag böjer dem.
Jag behöver molnfritt om kvällarna, jag ser ytterst lite på mina kvällspromenader. Uttycket rosa bubbla känner alla igen, men svart bubbla är någonting helt annat. Ficklampan lyser upp högst 5 meter framåt innan den slår emot en tjock vit vägg, kallad dimma. Gäller även vyn bakåt och uppåt. Skulle batteriet ta slut skulle jag lika gärna kunna gå runt och blunda, det hade inte gjort någon skillnad.
Förra veckan däremot var underbar, frosten och fullmånen lös upp så pass mycket att landskapet blev vitt och träden lämnade tydliga skuggor på marken. Hade med lätthet kunnat gå i skogen mitt i natten de dagarna.
En vän klagade för en stund sedan om sin telefon;
"Jag blir så jävla less, ska slänga den i väggen"
Mitt svar blev "Usch då, telefonen är dvärgens skapelse!"
Dvärg. Djävul. Någon behöver vila upp sig efter helgen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar